Min tankegång i kvadrat!
Jag städade såklart inte, drog till grabbarna och skulle grilla istället, träffade BK-tjejjerna och de var super trevilga:) Sen kollade jag på när de andra drack, lite intressant!
Men här kom vändningen, och det var inte till det bättre!
In klampar folk jag inte sett eller velat se på månader.. Och det blev illa! Kändes som ett helt rum tittade, pratade och hatade..! Det som stör mej mest är att jag vet inte vad jag gjort för att förtjäna det, eller snarare jag vet inte om jag inbillar mej eller om det är så..sjukt jobbig känlsa!
Nu börjar det kännas bättre, ångesten har lagt sej, tankarna oxå.. Men fy, jag klara inte av detta med att folk kanske vet saker om mej, säger saker om mej..det sitter för djupt för att det nånsin ska gå bort oxå.
Något som jag lärt mej är att aldrig lita fullt ut på någon, bara lära känna mej på ytan är superlätt, att spela lite dum och efter, det passar mej, då blir ingen besviken, ingen får förväntningar och så syns man sällan jätte mkt..
Det som börjar bli svårt nu är att jag vill synas, jag vill höras och jag vill att människor ska känna mej, men de kan så lätt vända det emot mej..
Som idag
Det tar ungefär 3 månader att lära känna MEJ, en halvtimme att lära känna Moa. Så är det,,
Men ibland gör jag misstaget att lita på någon direkt, och det är de som jag blir superbra kompis med, eller så är det de som gör en liten del av mitt liv till ett helvete..
Emma & Maja är människor jag chansade på med en gång, de är ju mina änglar idag..Sen finns det andra som har satt sina spår på andra sätt, men de är inte kvar längre..
Allt det här stärker bara min teori om att hålla månniskor på ett visst avstånd, så att man inte känner av om man förlorar dem, eller så att de inte kan komma åt en!
Visst det låter helt sjukt, men det här var ett av de mest sanna inlägg jag någonsin gjort..det lättaste vore att bara radera det, så är allt som vanligt imorgon, men varför egentligen..jag dog inte av att människor pratade, ska jag vara ärlig så vet jag inte ens vad de pratade om..Nu har de ju något att prata om, eftersom att jag gjorde en grej av det och drog hem..men sån är jag, det var en grej för mej, för jag har varit med om sånn här skit lite för mkt, och jag behöver inte umgås med dem. Det är bara synd, för de är säkert superkul och kvällen skulle ha varit lite roligare om jag stannat.
Men det känns inte som en förlust, det gjorde inte det då och det gör det verkligen inte nu heller..Bara förvånande att folk orkar.
Just nu är den största frågan om de verkligen snackade om mej, eller om jag inbillade mej. Jag vet inte.
Ett mycket skumt inlägg från min sida, ger mej nog nu så jag kan bortförklara allt imorgon med ett vanligta hej idag har jag gjort det och det... Men nu blir det till att ta tag i städningen:) Tillslut liksom!